Byggnaden

1919 blev önskan om en arkitektritad ateljé verklighet för Carl Eldh (1873-1954). Byggnaden i Bellevueparken i Stockholm uppfördes för Eldhs räkning efter ritningar av vännen och arkitekten Ragnar Östberg (1866-1945). Carl Eldh kom att bli den enda som använde byggnaden som konstnärsateljé. 1963 blev den museum med inventarier och samling intakt. Det är hit du som besökare kommer idag. Större delen av byggnaden är öppen för besök.

Huset byggdes i trä och tjärades likt den intilliggande malmgårdens ekonomibyggnader från senare hälften av 1700-talet. Ateljébyggnaden ser ut att bestå av flera sammanfogade huskroppar, varje del med en given funktion. Två stora och ljusa ateljérum för både pågående och avslutade arbeten. Rotundan, det runda rummet, var tänkt för vila och för att ta emot besökare. Ett mindre bostadsrum med separat entré var för övernattning.

En konstnär som målade kunde arbeta var som helst, för en skulptör var kraven mer specifika. För att vara funktionell byggdes ateljén i ett plan med höga och breda dörrar. Tunga och skrymmande material som lera, gips och armeringsjärn skulle kunna tas in och gipsmodeller i olika skalor skulle kunna tas ut.

Ateljéerna har stora fönsterpartier mot nordväst vilket gav dagsljus och därmed arbetsljus under lång tid av dygnet. Det nötta trägolvet vittnar om hårt arbete precis som det stora antalet skulpturer. Allteftersom fylldes rummen med hyllor, skåp och möbler liksom verk i många skalor.

Rotundans karaktär skiljer sig från ateljérummen. De putsade väggarna och tegelstensgolvet markerar att rummet skulle användas till något annat än arbete. En schäslong för vilopauser under arbetsdagen och stolar för gäster utgör grundmöbleringen. Ljusinsläppen består av ett takfönster och ett mindre fönster som vetter ut mot trädgården. Väggar och golv kom med tiden att fyllas med konst, minnessaker och familjefotografier.

Övernattningsrummet var separerat från ateljén och nåddes via en entré på husets baksida. En dörr från stora ateljén ledde ut till en veranda där ingången fanns. Rummet byggdes ut och blev bostad för museets intendent Brita Eldh (1907-2000) på 1960-talet. Nu för tiden används större delen av den tidigare bostadsdelen till publik verksamhet.

En privat och inhägnad tomt gav Carl Eldh möjlighet att arbeta utomhus och se hur ett verk tog sig ut i en sådan miljö. I närliggande kvarter i Vasastan fanns gipsgjuterier och andra för skulptören nödvändiga hantverkare. På Roslagsgatan låg ett av Stockholms gjuterier, Herman Bergmans Konstgjuteri AB, som också gjutit verk av Eldh.